ODEN

Oden är en av två fornnordiska krigsgudar, troligen yngre än kollegan
Tyr (äldre germansk form
Tiwaz). Tyr dyrkades främst av fotfolket, medan Oden dyrkades av befälet. De båda gudarna har i de
germanska språken givit namn åt
tisdag respektive
onsdag (som i de romanska språken är helgade åt
Mars, också krigsgud, respektive
Mercurius).
I motsats till
Tor använder Oden list och
trolldom för att bekämpa ondskan. Sin stora visdom har han fått i utbyte mot sitt ena öga vilket han offrade i
Mimers brunn. Hans viktigaste attribut är spjutet
Gungner, liksom
Tors är hammaren
Mjölner. Oden har också sina två
korpar Hugin och Munin, som flyger världen runt och skaffar
information om allt som hände. När de kommer tillbaks till Oden sätter de sig på hans axel och viskar all viktig information i hans öra. Till Odens djur och kända attribut hör också den åttafotade hästen
Sleipner och de båda vargarna
Gere och
Freke.
Som krigsgud har Oden en märklig psykologi, då han också är den store grubblaren bland asar ("yggjungr ása") och då han är dem främste utövaren av
sejdkonsten, bland nordbor annars hållen för omanlig. Ovanligt nog bland höggudar plågas han av dåligt samvete, inte minst därför att han i tidernas gryning ingått
fostbrödralag med
Loke, som sedan låtit dräpa
Balder, godast av alla gudar, varför Oden ställts inför valet att antingen bryta en ed eller låta det onda härja fritt. För att komplicera det ytterligare är det Loke som ser till att Oden får både spjutet Gungner och den åttafotade hästen Sleipner.